Nordisk mytologi

Nordisk mytologi
Kristendomen har inte alltid funnits i Skandinavien. Innan kristendomen kom till Skandinavien trodde de nordiska människorna inte på samma Gud som resten av befolkningen i Europa trodde på. De nordiska människorna trodde istället på naturgudar. Dessa naturgudar var precis som människor, de älskade, sov, åt och drack. Dessa gudar kallades för asagudar och de bodde i Valhall. Inom den nordiska mytologin finns två olika gudasläkten, Asa och Van. Av dessa två var det Asarna som var större och mäktigare.

Alla asagudar var mycket kraftfulla och varenda en av dem var beskyddare över ett visst område. Vikingarna trodde att kosmos hölls samman av ett jättelikt träd, en ask vid namn Yggdrasil. Yggdrasil betyder för övrigt ”skräckhästen”. I askens grenar fanns olika världar. Där fanns gudarnas hem Asgård, människornas värld Midgård, dödsriket Hel och oknyttenas rike Utgård. I Utgård fanns även flera mindre länder som Svartalvheim som var svartalvernas och dvärgarnas hem och Jotunheim som var jättarnas hem.

Högst upp i asken satt en örn, en jätteörn, vid namn Hräsvälg ”likslukaren”. Med sina stora vingar är det Hräsvälg som piskar upp världens alla stormar. Längs stammen springer Ratatosk, en ekorre, upp och ner. Han har koll på allt som händer i den stora asken och han skvallrar gärna om det för allt och alla.

 Världens skapelse i nordisk mytologi

I Snorres Edda och Ynglingasagan har Snorre Sturlason efter sin egen uppfattning om sammanhanget bearbetat de mytologiska uppgifter som han funnit i den isländska poesin, framför allt i den äldre Eddan. Denna sammanställning har kanske inte i alla stycken lyckats återge den hedniska uppfattningen, men utgör trots det en ovärderlig nyckel till denna.

Enligt Snorre fanns före världens skapelse ett svalg med namnet Ginnungagap. Först uppstod Muspelheim (Muspelhem) i söder. Detta var en värld där allt är ljust och hett och där sitter Surtr (Surt) med ett lågande svärd. Sedan uppstod Nifelheim (Nivelhem) i norr. Detta var en värld där allt är mörkt och kallt. I Nifelheim finns brunnen Hvergelme och från denna brunn rinner elva (ibland tolv) namngivna floder. Dessa kallas för Elivågor och deras iskalla vatten blir till is längre från källan och denna is fyller norra delen av Ginnungagap.
När Muspelheims hetta mötte kylan från Nifelheim smällte kylan och kraften gjorde så att en man uppstod. Denna man kallas Ymer (eller Aurgelmer). Rimtursarna skapades av jätten Ymers svett och de varelser som avlades av hans båda fötter. Av rimfrostens droppar uppstod urkon Audhumbla (Ödhumla) och fyra mjölkfloder rann ur hennes spenar och gav föda åt Ymer.

Audhumla själv fick föda genom att slicka de salta rimfroststenarna. Under den första dagen kom ur stenarna en mans hår, andra dagen kom hans huvud och den tredje dagen kom hela mannen. Denna man hette Bure. Han fick sonen Bor som äktade Besla som var dotter  till jätten Böltorn. De fick tre söner: Oden, Vile och Ve. Bors söner dräpte Ymer och blodet från Ymer dränkte rimtursarnas ätt. Endast Bergelmer överlevde och tillsammans med sin hustru gick han ombord på en urholkad stock och från denna härstammade rimtursarnas ätt sedan.

Bors söner, bar Ymer till Ginnungagaps mitt. Av hans kropp skapades jorden, av blodet skapades hav och vatten, av köttet skapades mull, bergen skapades av hans ben och av tänderna och krossade ben skapades stenar.
Av Ymers huvudskål gjordes himlen och när den sattes upp över jorden fanns där fyra hörn. Under vardera hörnet placerades en dvärg: Austre (Östre), Vestre (Västre) Nordre och Sudre (Södre). Efter det placerades solen, månen och stjärnorna på himlen av gnistor från Muspelheim. Omkring jorden låg det djupa havet och längs havsstranden fick jättarna sitt land. Innanför denna gjorde de av Ymers ögonbryn borgen Midgård mot jättarna och av hans hjärna gjorde de moln.

När Oden, Vile och Ve gick längs med havsstranden hittade de två träd. Av dessa skapade de människor. Den ene försåg människorna med ande och liv, den andre förstånd och rörelse och den tredje utseende, mål, hörsel och syn. Mannen hette Ask och kvinnan hette Embla (Emla). Av dessa föddes människosläktet. Människorna fick bygd i skydd av Midgård. Därpå skapades Asgård (Åsgård) mitt i världen och hit flyttade gudarna och deras ätter. Mitt i Asgård låg Idavallen och här bygge gudarna ett tempel kallat Gladsheim (Glanshem) och i detta tempel fanns Odens tron omringat av de tolv viktigaste gudarnas sittplatser. Odens borg Valhall finns här och Friggs (Odens fru) har sin sal Fensalar här.  Även Vingolf, gudinnornas boning, skapades. Gudarna tillverkade även mycket av guld och sten och trä. Detta pågick enda tills guldåldern avbröts av ett de tre nornorna kom från Jotunheim. Då satte sig gudarna till doms och gav förstånd och mänsklig gestalt åt dvärgarna. Dvärgarna hade fått liv som maskar i Ymers kött. Dvärgarna bor i jorden och stenar.
Gudar

Här kommer nu info om gudarna som finns inom den nordiska mytologin. Jag kommer att börja med de som jag anser är de viktigaste och sedan fortsätter det med de andra. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är olika från person till person. De som jag anser är viktigast kanske inte är alla viktiga för någon annan 🙂
1) ODEN: Detta är alla gudars fader och han är  en av gudarna över kriget. Han sägs vara äldre än sin kollega Tyr (mer om honom senare) och det sägs att fotfolket dyrkade Tyr medan befälen dyrkade Oden. Oden sägs vara den som skapat runorna. Han är även gud över död och poesi. Han är även krigarnas beskyddare. Hans visdom var ändlös och täckte allting. Han kunde se framtiden och han var en symbol för universums själ. Odens följeslagare är två korpar vid namn Hugin (tanke) och Munin (minne) (mer om dem senare) och två vargar vid namn Gere (den girige) och Freke (den glupske). Oden gav alltid Freke och Gere all sin mat eftersom han själv inte behövde äta, det enda han gjorde var att dricka mjöd.
Oden hade även en ring av guld vid namn Draupner. Denna ring reproducerar sig själv var nionde natt. Draupner tillverkades av dvärgarna Brokk och Sindre. Odens spjut hette Gungner och detta spjut fann alltid sitt mål utan hjälp. Brokk och Sindre (Ivaldes söner) var även tillverkare till detta spjut. Sedan skall man inte glömma Odens häst Sleipner, en åttafotad hingst. Denna häst är jordens snabbaste häst.

 
2) TOR: Tor sägs vara Odens äldste son och hans mor är jorden Jörð (detta är möjligen ett sidonamn till Frigg men det är oklart). Tor har en hustru vid namn Siv (Sif) och tillsammans har de sonen Mode och dottern Trud. Dessutom har Tor sonen Magne (Magni) från ett tidigare äktenskap med jättinnan Järnsaxa. Tor och Siv bor tillsammans med sina barn i borgen Bilskirne i Trudvang i Asgård.
När Tor är arg åker han runt i sin vagn som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir bland molnen. Då han slår med sin hammare Mjölner (Mjölnir) på vagnens kant uppstår blixtar (andra versioner säger att blixtarna uppstår från hjulen till vagnen) och när blixten träffar en jätte och jättens huvud sprängs uppstår åskans ljud. Megingjord är Tors kraftbälte och varje gång han drar åt svångremmen på bältet växer hans styrka. Tor bär även järnhandskar och en järnstång i vänsterhanden. Tor beskrivs alltid som gående eller åkande i sin vagn, aldrig ridande till häst. Detta visar också en tydlig skillnad mellan samhällsklasserna jämfört med Oden eftersom Oden alltid rider på Sleipner.
Tor dyrkas främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud. Han bringar ordning ur kaos och han är inte odödlig (ingen av asagudarna är det). Tors hammare är symbolen för den gamla religionen precis som korset är symbolen för kristendomen. När det finns frågor gällande vind, väder och årsväxt vänder man sig till Tor.

 
3) FREJ:  Frej är fruktbarhetens och älvornas gud och herre över Alfheim. Han är även gud över regn, solens sken och vegetationen.
Han är son till Njord och tvillingbror till Freja. Frej har ett skepp vid namn Skidbladner som är byggt av samma dvärgar som tillverkade Odens svärd och ring. Detta skepp har alltid medvind, det kan segla på land och det går att vika ihop. Han äger galten Slidrugtanne eller Gyllenborste (Gullinborsti) som kan springa på land eller luft bättre än någon häst. Han äger även hästen Blodighove. Han har två namngivna tjänare: Byggve och Bejla (Byggvir och Beyla) och dessa förknippas med skörden. Frej tillhörde liksom sin syster Frej och sin far Njord till vanerna men bodde hos asarna som fredsgisslan efter Vanakriget som på gick mellan Vaner och Asar (mer om detta senare). Vaner ansågs vara detsamma som alver och eftersom Frejs boning heter Alfhem så tyder det på sambandet mellan vaner och alver. Både vaner och alver är förknippade med fruktbarhet. Tillsammans med Oden och Tor är Frej främst inom kulten.

 
4) FREJA:  Freja är fruktbarhetsgudinnan och vanernas viktigaste gudinna. Hennes namn Vanadis visar på hennes status bland vanerna. Hon är dotter till Njord och tvillingsyster till Frej. Freja äger också precis som sin bror ett magiskt svin. Frejas svin heter Hildsvin. Katten är Frejas älsklingsdjur.
I myten kallas Frejas make för Od. Denna gestalt har en rätt så uppenbar koppling till Oden och det beskrivs hur Freja överges av sin make och slutligen fäller hon gyllene tårar över honom. Tårarna återkommer i många mytologier och brukar uppfattas som en fruktbarhetssymbol som associeras med regnet och regnets betydelse för skörden. Frejas vagn dras av två katter och hon bär det magiska halsbandet Brisingamén (mer om detta halsband senare).
Freja har även rollen som kärleksgudinna. I myterna berättas det om hennes status som sexsymbol och även jättar är villiga att göra vad som helst för att vinna henne. Freja har även en annan sida som kopplas ihop med hennes makt över jordens krafter och vissa anser att hon står Hel nära (underjordens gudinna.. mer om Hel senare). Frejas magiska kunskaper är kopplad till hennes shamanska sida och det är Freja som lär Oden sejd konsten  (mer om detta senare). Spåkvinnor och sejdkvinnor hade enligt Olof den Rödes saga Freja som sin gudinna. Sejdkvinnan som det berättas om i hans saga hade en kappa fodrad med kattskinn och detta är en direkt koppling till Freja. Ytterligare en orsak till Frejas koppling till döden är att Freja tar hälften av de döda krigarna (enhärjarna) och Oden får resten. Freja har även en hamn (som i nordisk mytologi även kallas ham och som är en skepnad som själen, huge, kunde uppenbara sig i under dröm eller i en extas. Ordet kommer från fornisländskans hamr: (ett djurs) yttre beklädnad, skyddsande. Frejas hamn var en falks skepnad och denna kunde hon låna ut till de andra gudarna när de behöver se sig om i världen. Det är svårt att avgöra ifall Freja och Frigg (Frigga) är samma gudinna eller om de är olika gudinnor.

 
5) FRIGG: Frigg, som betyder den kärliga, är härskarinnan i Asgård. Hon är Odens hustru (sägs vara den hustru han älskar mest) och är mor till Balder, Hermod och Höder.
Det finns mycket som tyder på att Frigg och Freja uppstått ur en gemensam germans gudinna. Hos de kontinentala germanerna kallas Frigg för Freja och Frejas make kallas i vissa källor för Od. Att Friggs identitet är dunkel vid sidan av Frejas förstärker misstankarna om att det kan röra sig om lokala versioner av samma gudinna. Frigg associeras med äktenskap och moderskap. Hon bor inte tillsammans med sin make utan har sin egen boning: Fensalarna. Hon har även utomäktenskapliga förbindelser med Odens bröder Vile och Ve. Frigg är den främsta och visaste av asynjorna (gudinnorna). Hon besitter  vetskap om alla människors öden men hon berättar aldrig något frivilligt. Det kan vara svårt att veta vilket svar man får ifall man åkallar Frigg i någon fråga. Frigg har en tjänstekvinna vid namn Fulla. Hon är den som bär Friggs skrin och vårdar hennes skor. Fulla är helt och hållet invigd i det som Frigg gör. Hennes andra tjänstekvinna, Gna, är hennes budbärare. Gna äger hästen Hofvarpner som kan springa på jorden, luft och vatten.  Frigg har även en falkhamn. Eftersom Frigg gifte sig med Oden i samband med vanakriget så kan det betyda att hon är en av vanerna. I vissa berättelser har Frigg även en tredje tjänstekvinna vid namn Lin eller Hlin. Lin sägs vara beskyddare av människor.

 
6) IDUN: Idun är gift med Brage som är skaldens gud. Idun beskrivs även som kärlekens gudinna men även som kunskapens gudinna. Idun har en korg som är full med ungdomlighetens äpplen. Hon ger dessa till gudarna och gudinnorna vid varje födelsedag över 25 år.

 
7) BRAGE:  Brage eller Bragi betyder ungefär ”den förträfflige”. Han är skaldekonstens och vältalets gud. Han är make till Idun och tros vara son till Oden och jätinnan Gunnlöd. Brage och Idun har flera barn tillsammans men deras namn är okända.  Brage har inte någon framträdande roll vare sig i kulten eller i mytologin. Detta kan bero på att Oden även betraktas som skaldekonstens gud och att ”brage” helt enkelt är en titel, möjligen då just Odens titel.
Brages uppgift är att med talkonst och sitt snille skalda lovkväden som skall hjälpa till att hålla gudarnas och hjältarnas bedrifter ihågkomna. Om man av någon anledning vill ha samma egenskaper som Brage skall man åkalla honom. Han välkomnar de mest förnämsta gästerna som fått bänkplats hos hjältarna i Valhall. Han får de stupade krigarkungarna att känna sig hemma i hjältarnas dödsrike. Hans namn, Brage, är nära besläktat med ordet bragd. Om man t.ex utlovar en kommande bedrift som man tänkt utföra skall man säga det högt och tydligt inför en stor samling människor under en fest. Detta skall ske under att man har börjat skåla. Detta kallas för Brage-skål. Det är på det viset att berusningen väcker Brages skaparanda (tänk på det då en berusad person börjar sjunga haha).

 
8) BALDER: Balder, vilket betyder  ”den lysande” eller ”herren” är son till Oden och Frigg och make till Nanna och far till Forsete (Forseti). Balder bodde i Breidablick. Balder var den som ansågs vara bäst av asarna. Det var omöjligt att säga något ont om honom. Han var vacker, ljus, god, vis och omtyckt. De andra gudarna sade att så länge de hade kvar Balder så kunde det inte gå dåligt för dem. Därför blev de alla rädda när Balder kunde ha drömmar om hur han blev mördad. Trots att de alla ansträngde sig för att han inte skulle bli det blev det till slut så att han blev mördad (mer om detta senare). Efter Ragnarök (skriver mer om Ragnarök senare också) skall dock Balder och Nanna komma tillbaka till jorden tillsammans med Balders bror Höder för att styra den nya världen.
Ifall man ser på kristendomen så finns det flera likheter mellan Balder och Kristus. Båda är framställda som goda och lidande gudar. Båda dör och många sörjer dem båda. Kampen mellan Gud och Djävulen kan jämföras med kampen mellan Balder och Loke. Sambandet kan dock diskuteras eftersom källorna är alltför motstridiga. Detta gör Balder till den kanske mest svårtolkade av gudarna inom asaläran.

 
9) TYR: Som sagt tidigare så är Oden en av krigsgudarna. Tyr är den andra. Han är den som dyrkas av fotfolket. Tyr har bara en hand och han är son till Oden samt styvson till jätten Hymer. Det finns endast en myt där Tyr spelar en stor roll och den kommer jag att skriva om senare. Som krigsgud har Tyr hedern och rättvisan som sitt område.

 
10) HEIMDALL: Heimdall (heim betyder ”värld” och dallr ”blomstrange träd”) räknas som en av asarna även fast han inte ansågs vara son till Oden. När man ser på namnets etymologi kan man tänka sig att Heimdall var en representant för världsträdet Yggdrasil och eftersom Yggdrasil oftast ses som en omskrivning för Vintergatan så tror man att Heimdall var en himmelsgud. Heimdall sägs vara son till nio mödrar och dessa mödrar antas representera de nio världar som finns i den nordiska kosmologin (mer om dessa kommer senare).  En annan teori säger att han föddes ur havet och då är de nio mödrarna havsjätten Ägirs döttrar.
Heimdall hade tänder av guld (Gyllentand är även ett namn på honom). Hans hörsel var mirakulös och han hade en fantastisk syn. Han kunde höra gräset gro och fårens ull växa och se flera mil. Heimdalls hem hette Himinbjörg och där vaktade han bron Bifrost (regnbågen) med sitt horn Gjallarhorn. Himinbjörg låg vid utkanten av Asgård och från denna borg kunde han övervaka hela världen. Han behövde mindre sömn än en fågel. Allt detta gjorde honom till en toppen väktare. Över axeln bar han alltså Gjallarhornet och när Ragnarök var i antågande skulle han blåsa i detta horn. Gulltopp, en häst, var Heimdalls ägodel och baggen förknippades med Heimdall.

 
11) LOKE: Loke var enligt vissa källor en av gudarna inom Nordisk mytologi trots att han var son till en jätte. Lokes far var jätten Farbaute och hans mor var jättinnan Laufey. Han umgicks länge fritt med gudarna och kom vissa av gudarna (Oden) väldigt nära. Till slut tog dock hans jättesida överhand och i och med Balders död blir han gudarnas och människornas fiende. Loke har ett vackert utseende men han uppträder ibland som ondskan personifierad. Han är den slugaste av alla jättar. Han kan även förvandla sig till vilken gestalt han vill och kan även ändra kön. Loke hade sönerna Vale och Narfe med sin hustru Sigyn. Med jättinnan Angerboda hade han barnen Fenrisulven, Midgårdsormen
( Jormundgand) och Hel som är dödsgudinnan. Loke blev även mor till Odens åttafotade hingst Sleipner eftersom han vid ett tillfälle tagit gestalten av en märr.

 
12) NJORD:  Njord betyder kraft och styrka. Han är en av vanerna och pappa till Frej och Freja. Han är havets, vädrets, rikedomens, handelns, sjöfartens och fiskets gud. Mamman till Frej och Freja är Njords första hustru och även hans syster. Vanerna verkar ha tillämpat syskonäktenskap vilket var något som asarna inte gjorde. Njord bor på Noatun som är beläget vid havet. Njords andra hustru är jättinnan Skade. Hon är uppväxt i fjällen och avskyr havet och måsarnas skrän. Njord i sin tur hatar fjällen och ulvarnas tjut. Därför bor Njord och Skade på varsin ort. Njord, Freja och Frej är de enda vaner som man säkert känner till vid namn.

 
13) SKADE:  Skade blev i sin tur jaktens och vinterns gudinna. Hon var även mörkrets och hämndens gudinna. Jag kommer att berätta lite mer om Skade och hur hon blev Njords fru senare.

 
14) HEL:  Hel var dotter till Loke och jättinnan Angerboda. Hon är dödsrikets härskarinna, även det kallat Hel. Detta rike är beläget i Nifelhem. Somliga såg Nifelhem som motsasten till Valhall. Hel regerade över de minst hjältemodiga själarna (kvinnor, barn och gamla). Hon härskade vid Vergelmers (den källa som gav Yggdrasil dess vatten) kant. Hennes bordsfat hette Hunger, hennes kniv hette Svält, hennes säng hette Sjukläger och i sängen Sjukläger fanns överkastet Glänsande ofärd och hon hade en tröskel som hette Fallande fördärv. Vid hunger och sjukdomar kunde hon ses ridande på sin trebente häst. Hon hade också en träl vid namn Gånglate och en trälinna Gånglata. Dessa går så sakta att ingen någonsin har sett dem gå. När det upptäcktes att Loke avlat fram Hel med Angerboda kastade Tor ner Hel till Nifelhem. När hon träffade marken skadades hennes ena sida svårt och hennes benbyggnad bröts i fallet. Efter detta är hon till hälften svartblå till hälften likblek och då hon rör sig har hon en gravt framåtlutande gång. Hennes namn finns in ordet helvete som ordagrant betyder Hels straff. Man bör dock påpeka här att den nordiska versionen av helvetet var ett fruset och isigt ställe där köld, skräck och en otrolig stank härskade. Eftersom den gamla asatron inte var en helt enhetlig religion är det inte säkert att alla trodde att Hels rike var så hemskt som det beskrivs. Det finns skildringar som berättar att de döda lever i en trevlig tillvaro inne i ett fjäll och att detta kan betraktas som en del av Hels rike.

7 svar

  1. Spännande läsning!

    Men säg mig, kan skribenten ha tappat bort en del av en mening, eller rent av mer än så, i det textstycke som avslutar det som står att läsa i avsnittet under mellanrubriken ”Världens skapelse i nordisk mytologi”, dvs alldeles ovanför det avsnitt som inleds med mellanrubriken ”Gudar”?

    Så här lyder textstycket i fråga: Detta pågick [ä]nda tills guldåldern avbröts av ett de tre nornorna kom från Jotunheim. Då satte sig gudarna till doms och gav förstånd och mänsklig gestalt åt dvärgarna. Dvärgarna hade fått liv som maskar i Ymers kött. Dvärgarna bor i jorden och stenar.

    Komplettera gärna texten i efterhand i denna fina och ambitiösa exposé över figurgalleriet i nordisk mytologi. Jag tror att fler än jag vill få veta svaren på följande frågor: Vad följde efter den avbrutna guldåldern? Vilka var de tre nornorna som kom från Jotunheim? Vad satte sig gudarna till doms över? Varför gav de förstånd och mänsklig gestalt åt dvärgarna?

    • Hej.. det är jag som är skribenten till detta och det kan mycket väl hända att jag har tappat bort något i stycket 🙂 Tack för att du är så uppmärksam… Jag hoppas skall kunna svara på dina frågor i något av de följande kapitlen som jag skall skriva… jag har tyvärr lite fullt upp just nu med skolarbeten så därför kan det ta ett tag innan jag skriver mera.. men det är på kommande 🙂
      Tack för att du tyckte det var intressant läsning 🙂

      • Kan du komma på 5 frågor som man behöver tänka igenom. Det var spännande att läsa

  2. Jag tycker det är spännande att spekulera om myternas ålder. Hur länge har berättelserna förts vidare muntligt, innan de fick sin nuvarande form och skrevs ned?

    En skapelseberättelse bör ju handla om den värld berättarna lever i och inte någon annan. Brinnande Muspelhem i söder och isiga Nifelhem i norr, samt ett område däremellan, där det var lagom varmt, beskriver faktiskt Västeuropa för mer än 10.000 år sedan. Vi måste kanske räkna med mycket mer än så. Mycket!

    Att vi hade stora glaciärer i norr under istiden känner alla till. Mer okänt är att den vulkaniska aktiviteten i Sydeuropa samtidigt var stor. Det var inte bara Etna och Vesuvius nere i Italien utan det fanns även vulkaner i Sydfrankrike.

    Kanske orskade glaciärernas försvinnande oro i jordskorpan. Det är en spännande tanke, att dessa sagor kanske har rötter ända ner i istiden. Men då skall du också tänka på otaliga och ofta okända folkvandringar under dessa årtusenden. Vår myter kan ha släktskap med myter hos mycket avlägsna folk.

  3. Nu tänkte jag vara hjälpsam här och försöka svara på de andra två kommentarerna, vad som följde på guldåldern vet jag inte, men nornorna bodde vid urdarbrunnen, här kan jämföras med det keltiska urd, öde, så nästa kommentar kan gå vidare genom språkhistorien, dessutom heter Lokes mor, lafey, jämför arthursagans Morgan LeFay. Så en gemensam grund är ju trolig. men tillbaka till nornorna, de hette Urd(!) Verdandi och skuld, Urd spann tråden med slända, hon var äldst. Verdandi den mellersta, tvinnade tråden för hand, hon arbetade lite ojämnt så iblande blev tråden glatt och jämn, ibland blev det fnurror. Skuld mätte ut människornas livslängder på tråden och klippte av där hon fann lämpligt. Urdarbrunnen vatten var självlysande så de skickade upp den vita tuppen gylllenkamme, som sedan dess sitter och räknar så att alla kan sova, han galer och då vaknar nornorna och tar av de svarta lakanen de täcker urdabrunnen med. Gudarna satte sig till doms, framförallt över människorna, men också allting annat antar jag. Dvärgarna var väldigt hjälpsamma åt gudarna, de tillverkade ju saker åt dem, varför gudarna gav dem förstånd och mänsklig gestalt vet jag inte, men de hade ju nytta av dem. Faktiskt, till den andra kommentaren igen i Snorre Sturlasons edda börjar den med att han berättar att gudarna utvandrade från Troja, sedan är det ju myten där de försöker befria Balder från dödsriket, sedan Loke lurat Höder att döda Balder, sådana myter handlar i de flesta versionerna om människor, och har oftast en annan handling, i den här versionen måste alla gråta för att få tillbaka honom, en person vägrar, vilket visar sig vara Loke igen. I de andra så får du tillbaka henne(ja, oftast) om du inte ser dig om på vägen ut, och alltid ser den sig om. Persefonemyten, finns en liknande i egyptisk men inga gudar där, och en sumerisk tror jag. Det roliga är att man alltid hittar kopplingar om man försöker, jag tycker om att tänka mig att från början fanns det en ur-mytologi, praktiserad i afrika innan den första utvandringen, sedan utvecklas den, och styckas i bitar, vilket resulterat i alla dessa religioner. Ungefär samma utveckling som språk, inte det att jag är särskilt påläst inom något av ämnena men…

  4. Hej!
    Komprimerat och informativt, bra där!
    Blev det någon fortsättning sedan? Var hittar jag den isf?
    Om inte, har du tips på någon bra bok eller hemsida i ämnet?

    ☀️🖖🏻🌙

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: