Sagan om den lilla sjöjungfrun

I mitt förra sagoinlägg så fick jag önskemålet att ta upp sagan om den lilla sjöjungfrun som är skriven av den danska författaren HC Andersen 1837.
Långsamt har det gått men nu är inlägget här! Häng med mig ner i havens djup och analysera folktron och bakgrunden till denna klassiska berättelse!🙂

Den lilla sjöjungfrun bodde nere i havet med sin pappa, farmor och fem systrar. När sjöjungfrur fyller femton år får de bege sig till vattenytan och spionera, eh jag menar titta, på livet på land. Den lilla sjöjungfrun var väldigt fascinerad av livet på land och lyssnade avundsjukt när hennes äldre systrar berättade om vad de sett när de kikat upp ovan vattenytan.

När vågorna gick högt och skepp var i fara brukade de äldre systrarna gå upp till ytan och sjunga för sjömännen om livet på havets botten. (förmodligen denna sång) De ville försöka motarbeta landfolkets fördomar och rädsla för tillvaron under vattnet. Men sjömännen förstod inte sången och när skeppen slukades av havet drunknade de. Jag antar att systrarna blev lika förundrade varje gång en död sjöman kom flytande. Så konstigt de där människorna betedde sig! X)

Så fyllde äntligen vår lilla sjöjungfru 15 och fick ta sig en titt ovanför vattenytan! Yay! Hon hittade ett skepp där det var fest. Hon kikade in genom ett fönster och såg en vacker prins med stora mörka ögon.
Men allt tog en farlig vändning när en storm kom. Skeppet kapsejsade och prinsen skulle ha drunknat om det inte varit för den lilla sjöjungfrun som tog honom till säkerhet. Hon drog upp honom på land och satt med honom en stund men återvände till havet när det kom folk. Prinsen fick aldrig veta vem som räddat honom.

Den lilla sjöjungfrun fick reda på var slottet låg och började stalka, eh jag menar besöka prinsen utan hans vetskap. Hon kunde inte få honom ur huvudet. Hon frågade ut sin gammla farmor om människornas liv. Hon fick veta att mäniskorna hade själar. Sjöfolk levde i 300 år innan de blev till skum. Människorna levde en betydligt kortare tid men kom till himlen och levde i evighet efter döden.
Den lilla sjöjungfrun undrade om hon också kunde få en själ och farmodern berättade att det enda sättet vore om en människa älskade henne mer än allt annat. Men hon sa också att det inte var värt att fundera över då sjöfolk hade mycket bättre liv än människor i vilket fall.

Men självklart kunde den lilla sjöjungfrun inte sluta tänka på sin prins, själar och himlen. Så hon tog ett drastiskt beslut. Hon gick till sjöhäxan.
De gjorde en deal. Sjöjungfrun skulle få ben så hon kunde gå och träffa sin prins. Men hon skulle aldrig mer kunna återvända till havet, varje steg skulle göra fruktansvärt ont och om prinsen gifte sig med någon annan så skulle hon ögonblickligen dö av sorg och bli till skum. Hmm, jag skulle nog ha sagt…. NEJ!
Men inte nog med det. Sjöjungfrun var tvungen att betala ett pris till. Sjöhäxan vill ha hennes tunga! Så den höggs bort! OMG! WTF! >_<

Väl uppe på land och utrustad med ben hittades hon av prinsen som tog henne till sitt slott.
Han var väldigt förtjust i hur vackert hon kunde dansa och ordnade en kudde åt henne som han la utanför sin dörr så att hon kunde sova där… Ehum? Schysst?
Om kvällarna gick sjöjungfrun ner till vattnet och badade sina värkande fötter i vattnet. Hennes systrar, pappa och farmor brukade titta upp ur vattnet och sträcka ut sina händer och berätta hur mycket de saknade henne.

Prinsen brukade krama och kyssa den lilla sjöjungfrun men sa samtidigt att han aldrig skulle kunna se henne som sin fru.
Snart blev det bestämt att prinsen skulle resa iväg för att träffa en prinsessa i grannlandet som vore ett gott parti rent politiskt. När prinsen träffade henne blev han överlycklig för han trodde (av någon anledning) att det var hon som räddat honom efter skeppsbrottet. Något prinsessan tydligen inte sa emot. (Han var inte så smart den där drömprinsen…)

Sjöjungfruns systrar var desperata. De gav sjöhäxan sina hår i utbyte mot en magisk kniv. De gick upp till ytan och sa att om den lilla sjöjungfrun dödade prinsen med kniven så kunde hon få tillbaka sin fiskfena och leva sina trehundra år under vattnet. De berättade hur mycket de saknade sin syster och hur deras farmor tappat håret av sorg… Nej, jag gråter inte… snyft. Du gråter! *Magic blinkar och ser undan*

Självklart kunde inte den lilla sjöjungfrun döda prinsen. Hon älskade honom fast han inte älskade henne och hon var ingen mördare.

Så hon blev till skum.

The end.

Nej, jag skojar bara. Detta är ändå en gammal saga så vi måste få in lite moral.😉 Precis när sjöjungfrun trodde att hon skulle tyna bort dök det upp luftandar. De berättade att de inte heller hade själar men att de kunde vinna en själ genom goda gärningar. De tillät den lilla sjöjungfrun att bli en luftande och tillsammans gav de sig ut för att uppmuntra till godhet och lycka i världen. Så varje gång jag eller ni läsare gör en god gärning så är vi egentligen kontrollerade… eh jag menar inspirerade av luftanadarna och hjälper dem ett steg närmare att få en själ och komma till himlen. Så… happy ending I guess?

Jag trodde verkligen jag var över det där med att gråta av H.C Andersen-sagor… Men oh nej! Tårarna kom som en förbaskad, dum flod!!! Inte på grund av att hon ”dör” eller för att hon inte får prinsen men för att hennes familj sörjer henne så! Hennes mormor tappar för sjutton håret av sorg! Typ där tappade jag greppet totalt! Ghaaa! The Feels!!! Damn you, H.C Andersen! Damn you!
Jag antar att sjöfolket inte var de trevligaste egentligen med tanke på kniven och mordet o allt… men ändå! Fatta vad tragiskt det ska kännas att ens syster hugger ut tungan för en man och sen dör i förtid! BUÄÄÄÄ!!!

Inspirationen till denna historia är också väldigt tragisk. HC Andersen var antingen homosexuell eller bisexuell. När en man han var kär i gifte sig skrev Andersen sagan om Den Lilla Sjöjungfrun som en metafor för sin omöjliga kärlek. Ett förhållande mellan Andersen och hans manliga vän var lika omöjligt som mellan sjöjungfrun och prinsen. Detta är naturligtvis bara en teori men den känns definitivt logisk.

Vad det gäller själva sjöjungfrurna så har Andersen inspirerats av folktron. Den vanligaste bilden av sjöjungfrur är att de är onda och njuter av att döda sjömän. Men det finns också exempel på korkade sjöjungfrur som inte förstår att sjömän inte kan andas under havet. I Andersens saga är sjöjungfrusystrarna av den korkade sorten och vill göra reklam för livet under havet genom att sjunga för sjömännen.

Hela saken med att sjöjungfrur inte har själar kan också härledas till gammal folktro där naturväsen som troll, vatten nymfer och älvor beskrivs som själlösa.
Jag kan på många sätt tycka att just önskan om en själ ger sagan om sjöjungfrun en intressant twist. Jag har sett folk som tolkat sjöjungfruns karaktär på ett väldigt kallsint sätt och sagt att hon bryr sig mer om att få en själ än hon bryr sig om att få prinsen. Det är en intressant vinkel på berättelsen även om jag tycker det är tydligt när man läser sagan att hon verkligen är förälskad.

Slutet av historien speglar sin tids principer där man lärde barn att goda gärningar inte bara leder en själv till himlen utan att det även hjälper andra dit.

Själv tycker jag mycket om denna saga. Den är berörande och innehåller mycket man kan teoretisera och fundera kring.

Vad tycker ni?

Har ni något önskemål på kommande sagoinlägg?

..och om ni inte kan få nog av sjöjungfrur så har jag ett inlägg om folktro kring dem HÄR

6 svar

  1. Jag har läst en variant av slutet så här när jag var liten.
    ”En luftande kommer en minut närmare himlen för varje god tanke ett barn tänker. Men för varje ond tanke läggs det på hundra år innan målet om himlen och själen kan uppnås.”
    Tala om omöjlig ekvation:-/

  2. Tack för ännu ett intressant inlägg!!
    Jag kom att tänka på en sak som jag läste häromdagen.. har du skrivit något inlägg om mikkolakorset nån gång (visst kallas det så?) . Annars önskar jag det!!😀👍

  3. Det var en intressant berättelse! Den ska jag läsa någon gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: