Magics egna övernaturliga upplevelser.

Detta kommer bli ett lite annorlunda inlägg. Istället för att ta upp något känt mysterium så tänkte jag istället ta upp några av mina egna mystiska upplevelser. Jag blir nämligen så inspirerad när jag läser om er läsares upplevelser och tänkte att det var på tiden för mig att också dela med mig lite. Många undrar vad som gjort mig så intresserad av det övernaturliga och delvis beror det nog på att jag varit med om en del saker själv. 🙂

(Det där är inte jag. Jag bara älskar bilden! ^^)

I den första lägenhet jag bodde i (fram tills jag var 4 år) fanns det ett inre rum som jag aldrig vågade gå in i. Minns fortfarande hur obehagligt jag tyckte att det var där inne fast det egentligen inte fanns någon anledning till det… (i alla fall ingen anledning vi visste om DÅ!)
Några år efter att familjen flyttat därifrån träffade en släkting av en händelse en som hade bott i huset före oss. Han berättade att lägenheten vi bott i ursprungligen varit två lägenheter. I de rum som tillhörde den ena lägenheten (samma rum som jag varit rädd för) hade en kille begått självmord eftersom han var olyckligt kär.
Det får mig att fundera över om hans ande fanns kvar eller möjligen att rummet blivit så laddat med negativ energi eftersom han mått så dåligt. Kanske var det därför jag var så rädd för det rummet… Tragiskt i vilket fall.

Ovan är ett spökfoto min mamma tog. Ni kan läsa mer om det HÄR.

I videon ovan kan ni höra mig tala om en annan spökupplevelse i ett radioprogram jag var med i. 🙂

Min första lägenhet, spökfotot och upplevelsen i videon är mina enda spökupplevelser. Jag hoppas att det kommer räcka med dem…

När jag var liten så skedde det en del andra mystiska saker kring mig. Jag minns dem inte själv men har fått dem återberättade för mig av min mamma och mormor.
En gång när jag var fyra år stannade jag upp mitt i att leka med mina dockor och sa till min mormor: ”Nu är gammelfarfar död.”
Senare fick vi veta att han också dött just den dagen.
Tycker att det där är väldigt underligt, speciellt eftersom man som liten inte direkt brukar tänka på döden.

Runt samma ålder pratade jag också mycket om minnen från tidigare liv.
Jag pratade om min ”förra mamma” och vid ett tillfälle beskrev jag för min mormor hur en skvaltkvarn fungerar. Var jag lärt mig det kunde ingen förstå.
Jag tycker att det är mycket häftigt att jag pratade sådär om tidigare liv som liten. Samtidigt så gillar jag inte alls tanken på att vi skulle återfödas och leva flera liv så därför så vet jag inte riktigt vad jag ska tycka…

En bild av mig som liten. ^^

Ja, det var några av mina egna mystiska upplevelser. Hoppas ni tyckte att det var roligt att läsa om. 🙂

Ni får jättegärna säga vad ni tror om allt detta. Jag tycker det är spännande att fundera över 🙂

P.S reser bort över helgen så jag svarar först på söndag. D.S

13 svar

  1. Jag måste ge dig beröm! Jag är en tjej som började läsa din blogg för ungefär ett halv år sen! Och du skriver så bra och spännand! Mab verkligen fastnar i det!! Bra jobbat och fortsät verkligen att blogga du är grym på det 🙂

    • Hej Anonym!
      Åh, vad jag blir glad av din kommentar! Den lyser upp hela min kväll! 😀
      Jag kommer absolut fortsätta blogga. Jag tycker det är jättekul. 🙂

  2. Bra inlägg och vad söt du var som liten 🙂

  3. Superbra inlägg! Tycker sådant här är mycket intressant och så spännande. Lite läskigt också. ^_^

  4. Åh, tack för en väldigt intressant kommentar!

    Kaos teori är intressant. Som jag har förstått det handlar kaosteori om att väldigt små förändringar kan få konsekvenser på ett större system som är omöjliga att förutse. Men när man studerar dessa förändrignar i efterskott (som en fjärils effekt på vädret) så kan man förstå varför en viss händelse hade den effekt den hade. Kaosteori handlar (Än en gång efter min förståelse) inte om att partiklar löper amok på ett kaosartat sätt som inte går att förklara.

    Du säger att enligt kaos teorin så kan materia plötsligt börja löpa amok och i princip bete sig hur som helst. De kan göra att ett fast, stelt föremål av egen kraft böjer sig själv tills det spricker med ett pang och splittras åt alla håll.
    Jag är osäker på att inre sprickor, spänningar och defekter kan ha den effekten. Det krävs i sånt fall att partiklarna dras ner av en yttre kraft. (Glöm inte att tumstocken inte bara gick sönder. Den bändes sönder! Den drogs neråt av sig själv.)

    Här är en artikel som beskriver varför man inte kan försöka bevisa telekanisis genom fysik. Såna förklaringar har inga riktiga vetneskapliga belägg. Det finns inget inom fysiken som kan ge en förklaring till att en sked skulle kunna böjas av egen kraft. Samma sak gäller linjalen.: http://blogs.discovermagazine.com/cosmicvariance/2008/02/18/telekinesis-and-quantum-field-theory/#.VhJSNM7vOWR

    En tumstock är ett fast föremål. Vi vet vad det innehåller för olika komponenter och hur de beter sig.
    Att den spontant skulle kunna benda sönder sig själv går ( i alla fall inte i nuläget att förklara med hjälp av fysiken). Men det betyder ju inte att det inte kan ges en naturlig förklaring någongång. Men i nuläget är vi inte där.

    Jag säger inte att det var ett spöke men… Ja, jag tror faktiskt mysteriet finns kvar. Men jag har en vän som är fysiker. Ska faktiskt ta och fråga henne 🙂

    Det du egentligen säger i den sista halvan av kommentaren är att kemi i kroppen påverkar väldigt mycket hur vi uppfattar verkligheten.
    Det håller jag verkligen med om. Något i min hjärna gör att jag känner mig som en själ medan något i din hjärna gör att du inte känner dig som en själ.
    Därför går det heller inte att argumentera om. Alla uppfattar verkligheten olika och just därför är det omöjligt att säga vilken hjärna som går att lita på.
    Men det är ju också det som gör livet så spännande och mångbottnat. 🙂

  5. Hej!

    Det där var en väldigt lång kommentar! 😮
    Jag får se om jag har tid och ork att ta mig igenom den här nån dag.
    Allt jag kan säga är att om du själv sett vad som hände i Boston så hade även du blivit förundrad.
    Även om en tumstock har sprickor så bänder den inte sig själv rakt ner (det var tre leder utfällda. Det var mitteleden som böjdes. På mitten) tills den praktiskt taget exploderar.
    Min vän som är fysiker säger att den typen av fenomen inte har något med kaosteorin att göra. Däremot säger hon att det kan ha berott på hur trä vidgas eller krymper i och med värme. Men jag känner att det som hände var lite för kraftfullt. Den bröts liksom av med våld. Men kanske har hon rätt. 🙂 Jag vet inte. Detta är inte min starkaste övernaturliga upplevelse. Men det är en av dem. 🙂
    Jag har aldrig sagt att detta bevisar spöken. Men det är ett mysterium lika fullt.

    Låt oss lämna det vid det. Annars blir detta en evighetskoversation 🙂

  6. Hej!
    Jag menar inget illa. Ärligt talat känner jag inte att du läst mina kommentarer särskilt noga heller.
    Jag säger hela tiden att jag inte använder denna upplevelse som ett bevis på spöken.
    Jag tycker bara övernaturliga teorier är spännande och kul. Premissen för hela denna blogg är att det är kul att leka med tankar.
    Själv är jag på ett logiskt plan väldigt agnostisk. jag tror helt enkelt inte att vi någonsin kan få svar på vissa saker.
    Men på ett känslomässigt plan är jag väldigt andlig och det ger mig personligen mycket glädje. 🙂

    Jag vill inte att du ska känna dig nonchalerad. Jag tyckte din första kommentar var väldigt intressant.
    Kanske missuppfattade jag den dock. Du skrev så otroligt mycket om kaos teori och du skrev också:
    Alltså: En “inbyggd” mikroskopisk spricka (eller sprickor) i tumstocksbladet kan antingen “självläka” när den utsätts för viss temperatur, luftfuktighet, fysisk hantering eller dylikt.
    Eller så kan dessa miksoskopiska pyttesmå sprickor (som alltså finns i utgångsläget), helt i enlighet med vad kaosteorin prognostiserar, urarta och börja löpa amok (läs: i sällsynta fall leda till att tumstocksbladet splittras).

    Det kanske var fel av mig att haka upp mig på det men det var därför jag tog upp kaosteorin.

    Sorry om jag sårade dig. Jag blev bara väldigt överväldigade av denna vägg av text och du lät också lite nedlåtande om andlighet och tro på det övernaturliga och då kände jag bara att jag inte orkade. Jag har ingen lust att ha hetsiga disskutioner här.
    Att du lägger fram skeptiska teorier och konstruktiv kritik är en sak men jag kände att detta blev lite nedlåtande.
    Du kanske inte menade så men jag kände bara ”Jag orkar inte”.
    Om du inte vill kommentera mer blir jag inte arg. Det är helt upp till dig. Men jag ber om ursäkt om jag sårade dig.
    Du har alltid varit snäll och schysst i dina kommentarer och jag kommer alltid uppskatta allt ditt stöd även den dag du inte längre känner för att ge det.

  7. 1. Jag skrev att jag är agnostiker på ett logiskt plan men andlig på ett känslomässigt plan. Alltså har jag sidor av båda.
    Jag har en stark känsla av att spöken och andar finns men om man ska dra saker till sin spets så är tror jag ingenting.
    Så jag är agnostisk till viss del och andlig till viss del. Det är kul att försöka kommunicera med spöken men i botten vet jag inte om de finns eller inte.
    Jag tar inte saker så allvarligt som du. Jag har bara kul med tro och teorier och det finns ingen laddning i det för mig.
    Det är inte ohederligt alls tycker jag. Varför måste allt vara så svart och vitt? Antingen eller? 😛
    Jag tycker man kan tro på flera olika saker och se allt från olika håll samtidigt.

    2. Jag tycker det är okej att komma med skeptiska argument här osv. Det berikar bloggen med olika synsätt och så vidare.
    Men denna blogg ska också vara en trygg plats där man (som troende på det övernaturliga) kan komma och inte mötas av långa kommentarer där man får höra att ens tro på övernaturligt är lika dumt som att tro på jultomten.

    Det är allt. Bara slappna av och gör inte så stor grej av allt. Dont worry. Be happy! 😉 😉 😉

  8. Jag tror visst på det övernaturliga. Jag menar bara att om man verkligen ska tänka till så vore det arrogant att säga att man har rätt. Inget är säkert här i världen. Därför måste jag vara öppen för att jag kan ha fel.
    Men jag litar mest på min intuition och inre känsla. Jag tycker livet är mycket mer magiskt och mirakulöst om man är öppen för dess magi.
    Varför stränga bort allt som gör livet roligt?
    Min andlighet och magi betyder mycket för mig. Det hjälper mig att utveckla mig själv och vara harmonisk. Jag tror på magi av hela mitt hjärta men är också ödmjuk inför livets mysterium. Kanske är min magi bara placebo… Men spelar det verkligen någon roll?
    Jag skrev detta inlägg för att jag tycker mysteriumen i livet är spännande. Inte för att jag är rädd.
    Så oroa dig inte. Jag är happy! 🙂

  9. Jätteintressant att läsa! Och lite kul att du också hade ett inre rum i en lägenhet som var obehagligt :p

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: