Runstenen i Gamla stan, Stockholm.

På Prästgatan i Gamla stan kan man känna av historiens vingslag. Denna gata är en av de mest välbevarade och har knappt förändrats alls sedan medeltiden.
Om du vandrar ner till korsningen mellan Prästgatan och Kåkbrinken kommer du hitta något märkligt inmurat i husväggen. Det är en sten som inte liknar någon annan. Den är täckt av röda slingrande mönster och märkliga tecken. En runsten!

Runstenar är gamla minnesmonument. De flesta är resta till minne av någon som har dött. Men i vissa fall kan de även dokumentera viktiga händelser. Det finns till och med runstenar som är resta som en tribut till runristaren själv. (Man kan se detta som en motsvarighet till dagens toaklotter. Typ: ”Rune was here”)
Det finns 7000 kända runinskrifter i världen varav 2500 finns i Sverige. Men denna siffra växer ständigt vartefter att man göra nya fynd. Runstenarna skapades huvudsakligen mellan år 300 och år 1130.
Vad det gäller runstenen i Gamla stan så tros den vara från 1070-1100. När den murades in i husväggen är svårare att ge svar på. I en text av Sveriges första riksantikvarie, Johannes Bureus, nämns det att runstenen fanns i husväggen redan på 1600-talet. Men eftersom huset har en medeltida källare så kan stenen ha funnits i hörnet långt innan Johannes skrev om den. På 1600-talet dök det även upp en märklig beskyddare av stenen. En kanonpipa! Ni kan se den på bilden under. Den sattes dit eftersom adeln flyttade in till stan runt denna tid och de kunde inte tänka sig att sluta åka häst och vagn. Men Gamla Stans gränder är ju inte precis gjorda för att en massa vagnar ska trängas på dem. Hjul- och vagnshörn krockade ofta in i husväggarna och därför sattes det upp skydd för alla gathörn. Man använde det man hade; bland annat kanonpipor. En kanonbra ide? ^^

Lägg även märket till klottret på kanonpipan. Man kan just undra om folk i framtiden kommer beundra den skriften lika mycket som folk idag beundrar runskriften?

Men vad står det då på runstenen? Det går tyvärr inte att läsa allt då vissa bitar av stenen fattas. Förmodligen var den skadad redan då den sattes in i husväggen. Så det är inte kanonens fel. Hen har skyddat stenen så gott som möjligt.
Baserat på det man kan tyda står det i alla fall: ”Torsten och Frögunn de [läto resa] stenen efter…, sin son”. Jag måste säga att det är sorgligt att sonens namn har försvunnit. Det förtar ju hela syftet som Torsten och Frögunn hade med att resa stenen en gång för länge sedan…

När jag var i gamla stan överfölls jag från ovan. SNÖ!!! :-O

Om ni befinner er i Gamla stan rekommenderar jag att ni tar en tur förbi Prästgatan. Att se runskrift mitt i stan har sin speciella magi.

Har ni sett runstenen IRL någongång?

Vad tror ni att Torsten och Frögunns son hette? Torgunn eller Frösten? 😉

13 svar

  1. Åh, har varit i gamla stan jättemycket ju, jag måste se den nästa gång jag går dit! Gud vad spännande! Vi läser faktiskt om runor på min lektion i Människans språk just nu, det är så intressant tycker jag. Det är liksom charmigt också, hur de ba reste stenar lite hur som helst och skrev typ ”Ivar reste denna sten”. Hihi ^,.,^ och jag hoppas väldigt mycket att sonen hette Torgunn 🙂 det var ett himla fint namn

    • Hej Madson!
      Åh, ja jag rekommenderar verkligen att du kollar in runstenen. Den är en magisk syn 🙂
      Vad roligt att ni läser om runor i skolan. Det gör jag med faktiskt 🙂 Det var faktiskt mitt skolarbete som fick mig att upptäcka runstenen i gamla stan 🙂
      Hahaha håller med. Budskapen kan vara så random 😛
      Åh, ja, hoppas 😉

      • Får kolla in den nästa gång jag är i närheten ^^ Får en fråga vad du läser? Och: om du hade rest en runsten, vad hade du skrivit?

      • Hej madson!
        Gör det! 🙂
        Jag håller på att läsa in gymnasiekompentens. 🙂
        Hmm, oj, vad skulle jag ha skrivit? Magic was here. Hahah nej, gud vad tråkigt. Kanske skulle jag ha skrivit något övernaturligt.
        Något som skulle ha fått folket som sen hittat runstenen i vår tid att verkligen börja fundera. Typ något om att vikingarn fick besök av utomjordingar eller så 😉

  2. Jag känner mig dragen till runstenar (hemma).Har fått veta att jag har varit en keltisk kvinna som blev bortrövad av vikingar tillsammans med mina systrar och jag hamnade hos en vikingahövding som tyckte mycket om mig och fick barn i Norge! (Tidigare liv). Jag tycker att Torgunn är ett fint namn och det känns mer som hans namn!

    • Hej Pirri!
      Oj, vilket rafflande tidigare liv. Jag hoppas att vikingahövdingen var snäll mot dig trots kidnappningen…
      Jag känner mig också dragen till runstenar. Undrar om jag också har någon koppling till dem från ett tidigare liv? Det vore spännande att veta 🙂

  3. James J. Kilroy (1902-1962) var en fartygsinspektör från Halifax. Han skrev ”Kilroy was here” på de fartyg han inspekterat, och frasen fördes sen vidare ut över världen med klottrande amerikanska flottister. Här finns en utförlig berättelse:
    https://anarchyisorder.wordpress.com/2012/06/23/vem-var-kilroy/

  4. Jag tror inte jag har sett någon runsten irl någon gång, inte vad jag kan minnas iaf, men vill gärna se en 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: