10: magin med julbrasan

Bakom dagens lucka finner vi en värmande brasa. Låt oss slå oss ner kring den och prata om eldens magi runt jul 🙂

Förr i tiden utgjorde elden den huvudsakliga ljuskällan. Om kvällarna satt man runt om brasan och handarbetade, berättade historier och sjöng. Under den mörka vintern blev elden extra viktig och kändes mer magisk än någonsin.
Enligt en småländsk folktro skulle man tända julbrasan på julafton och sen hålla elden vid liv ända fram till tredjedan. I fall man misslyckades med det skulle onda andar komma in i huset. Ett sätt att jaga bort andarna var att se till så att eldens gnistor slog högt över skorstenspipan.
Om ens eld var ljus och klar betydde det lycka. Lämnade elden en stor glödhög efter sig var det ett gott omen för att man skulle få en bra skörd under sommaren.

Har ni möjlighet att ha en riktig brasa att njuta av i jul?

P.S Nytt inlägg på Miss Magic´s Cabinet! Klicka här D.S

6 svar

  1. Jag bor i en lägenhet! Jag skulle vilja bo i ett hus med brasa i den öppna spisen och det kostar pengar men det finns att få det inbyggd i väggen om man bor i ett hus har jag sett!

  2. Å, vilka härliga, mysiga och juliga/julstämningshöjande bilder du har valt att illustrera denna adventslucketext nr 10 med.

    Den översta bilden är nog den juligaste av de två. Men å andra sidan har den undre bilden en färgsättning som åstadkommer färgnyanser, vilka faktiskt ganska trovärdigt efterliknar en riktig brasas ljussken.

    Så jag anar att du är en bildtänkande människa, Magic. När en sådan person (som du) läser en bok, spelas handlingen däri upp på hjärnans egen lilla ”filmduk” inuti huvudet, med herr Fantasi som regissör. Den sortens människor lever i allmänhet ett rikt inre, andligt liv, vilket innebär att de sällan traktar efter pengar och prylar; i stället fokuserar de sådant som innebär ökad livskvalitet (dvs kvalitet före kvantitet).

    Fast man kan ju undra hur en sådan bildtänkande individ får plats med en hel ”filmduk” inuti huvudet/hjärnan. Jag tycker det borde bli rätt trångt där inne. .)

    Så hur har du löst ditt ”filmduks”-problem, Magic? Hur får du plats med denna ”filmduk” i din hjärna? *undrar nyfiket*

    Du har kanske möjlighet att liksom rulla ihop och stoppa undan den mellan varven?

    Att det ger speciella känslor att befinna sig intill en öppen eldstad, gärna tillsammans med andra, helst nära och kära, vet alla som någon gång har prövat på. detta.

    En märkbar och helt klart positiv effekt med öppen eld är dess rogivande förmåga. Jag misstänker att detta kan vara ett arv från våra äldsta mänskliga förfäder.

    Likadant är det för övrigt med sjöar och andra och andra sorters vattendrag. Att en sommardag ha möjlighet att ligga så nära vattenlinjen, att man kan höra hur de små vågorna skvalpar och kluckar mot strandkanten, skänker också det balans och harmoni åt frusna, stressade själar.

    Högst sannolikt är också denna känsla en reminiscens från den tid då det från överlevnadssynpunkt var av livsavgörande betydelse för våra tidigaste förfäder att kunna befinna sig nära vatten. Vatten symboliserar, åtminstone i detta sammanhang, trygghet och liv. Jfr för övrigt också med hur vi som foster lever ett akvatiskt liv inuti livmodern.

    Eller annorlunda formulerat: Mat att fylla magen med kan vi till nöds vara utan länge, faktiskt flera veckor, rent av ett par månader. Men vatten – där handlar det i stället om blott några dygn, maximalt 1-2 veckor, innan man avlider på grund av intorkning (= brist på vatten/vätska)

    Nä, nu kom jag en bra bit bort från ämnet. Jag får allt ta mig i brasan och se till att återvända till den öppna eldstaden. Hoppas att du vill göra mig sällskap där, Magic, så att vi kan språkas vid lite.

    I så fall skulle jag ta tillfället i akt och berätta en intressant sak för dig. Du inser säkert lätt, med tanke på din verbala begåvning, att ord som ”klucka” och ”skvalpa” har sitt ursprunf i att de är ljudhärmande (= onomatopoetiska).

    Säger man dessa ord högt, blir det genast lättare att ”se” och ”höra” vågorna. I alla fall för oss som är lyckliga ägare till en inre ”filmduk” i vår hjärna (se början av denna kommentar där jag ju berör samma sak). Eller hur, Magic?

    Visst ser väl även du små vågor sakta slå in emot strand? Allt visualiserat på din inre ”filmduk” i din kreativa hjärna.

    Och nu till själva saken/poängen. Även brasor ger förstås ljud ifrån sig. Sålunda kan det ”spraka”, ”knaka” och ”braka” om en brinnande eld.

    Även de orden är alltså onomatopoetiska/ljudhärmande/ ljudmålande.

    Så det är alls inget konstigt med att sitta samlad framför – eller runt – en öppen eld (brasa). Dels värmer den oss, om natten (eller dagen) är kall. Dels kommer man tack vare elden/brasan varandra närmare, både i bokstavlig och bildlig bemärkelse. Genom att sitta där och prata med varandra.

    Det germanska/tyska ordet för ”prata” är ”sprachen” (jfr svenskans ”språk” och verbet ”att språkas vid” = tala med varandra).

    Kanske du anar vart jag vill komma nu, Magic?

    Så här ligger det i alla fall till. Det tyska) ordet ”sprachen” är faktiskt också ljudhärmande, mycket nära besläktat som det ordet är med det ”sprakande” ljud som en öppen eld ger i från sig.

    Dags alltså att ånyo plocka fram och rulla ut hjärnans ”filmduk”. För att på den visualisera hur våra äldsta förfäder övade upp sin förmåga att ”språka” med varandra i skenet från en ”sprakande” brasa.

    Till sist en helt annan sak.:Askan efter vedbränning togs förr alltid till vara. Helst skulle det vara aska från lövträd. Och helst aska från en kakelugn.

    Genom att tillsätta vatten till askan erhöll man asklut, som kan sägas motsvara dagens Klorin (ett rengöringsmedel). Asklut användes för att göra nedsmutsat linne rent utan att skada tyget.

    Här är en artikel som berättar om alla de olika saker vedaska omvandlad till asklut kunde/kan användas till: http://www.shenet.se/ravaror/pottaska.html . Intressant läsning, hoppas jag att det ska vara!

    PS Pontus Pottaska hälsar till dig. (Han känner dig via Valdemar Varulv.) 🙂

    • Hej bbnews!
      Åh, tack! Jag gillar också bilderna i detta inlägg mycket. De har verkligen julstämmning.
      Du har rätt i att det är något alldeles speciellt med julbrasor och brasor i allmänhet.
      Jag tycker att både eld och vatten är väldigt rogivande. Ljuden och deras konstanta rörelse. Det är magiskt.
      Jag förstår att det var en vanlig spåteknik att sitta och stirra in i en eld och försöka se bilder däri.
      Just det, det är intressant med ord och hur de utvecklats. Sprachen och spraka är väldigt lika varandra. Det visar tydligt den naturliga källan orden är hämtade från och till för att beskriva. Jag har en kompis som läser lingvistik. Han har berättat mycket spännande om ordens indelning.
      Vad det gäller inre filmduk så är det klart man har det. Varje gång jag läser en bok eller lyssnar på musik eller bara tänker. Jag har ju synestesi. Vilket betyder att jag ständigt ser färger och mönster när jag hör ord och röster och ljud. 🙂 Hahaha den inre filmduken sitter alltid uppe i mitt huvud och spelar konstant filmer. 😉 Ibland vill jag knappt gå ut ur huvudet och använda ögonen 😉

      *Magic vinkar glatt till Pontus Pottaska* 😀

  3. Pontus Pottaska vinkar tillbaka till Magic.

    Visst är då som du också berättar. Att eld och vatten har stark inverkan på oss människor vare sig vi vill det eller inte.

    Typiskt för såväl eld som vatten är att bägge kan vara till både glädje och sorg. Alltför mycket eld = du brinner upp. Alltför mycket vatten = du kanske drunknar eller får din bostad översvämmad/förstörd.
    Frågan är om inte denna dualitet (gott och ont på nästan samma gång) har övertagits av religionerna, dvs att denna dualitet hos eld och vatten faktiskt ligger bakom uppkomsten av religiöst tänkande. Religioner kan ju som regel kokas ned till just en kamp mellan goda och onda makter/andeväsen.

    Nu ett citat ur din kommentar här ovanför. Du skriver bland annat:

    Jag tycker att både eld och vatten är väldigt rogivande. Ljuden och deras konstanta rörelse. Det är magiskt.

    Jag förstår att det var en vanlig spåteknik att sitta och stirra in i en eld och försöka se bilder däri.

    Där träffar du bull’s eye, Magic! Ett bra exempel står att finna inom islam. Innan Allah skapade människan (Adam och Eva), skapade Han djinnerna. Om djinner kan den intresserade läsa mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Djinn och här: http://www.islamcan.com/jinn-stories/jinns–their-purpose-of-creation.shtml#.VInl3zHF8QM .

    Djinner är, kan man läsa, en sorts ökenandar skapade av Allah, som därvid använde sig av rökfria eldsflammor. En djinn lever ett parallelliv vid sidan av oss människor. De har förmåga att interagera med oss, varvid deras syfte oftast är att förleda oss in på den breda, syndiga vägen. De har alltså valt att ta parti för Satan (= Iblis på arabiska).

    Då tar jag fram min inre filmduk än en gång och spelar på den upp en scen där ett antal araber sitter runt en lägereld och språkar med varandra samtidigt som de tittar in i elden och ser den ömsom lämna ifrån sig rök, ömsom ett gnistregm och mellan varven brinner den med klar. rökfri låga.

    De funderar: Voffor är det på dette viset? Någon av dem tänker så det knakar och sprakar och tycker sig slutligen finna ett svar på den magiska frågan: ”Aha, det är förstås Allah som är i skapartagen. När elden är extra klar, rök- och gnistfri, då måste det betyda att Allah är i skapartagen. Då tillverkar han djinner. Precis som Han tillverkade oss människor genom att ta lite lera och forma den till en mänsklig varelse.

    Och just där tar min bildscen slut. Dags att rulla ihop min filmduk inuti hjärnan.

    Avslutar med att jag också vinkar till Magic och gosetomten Christopher Kringle. Och till det magiska luciatågets deltagare (annars kanske de känner sig åsidosatta, och det vill jag inte att de ska tycka sig vara, ty då kanske de busar och stökar till Luciafirandet för dig).

    PS Varje gång jag tänker på Christophers efternamn, kommer jag att tänka på ordet ”kringla”. Vem vet, kanske har han ett förflutet inom bageribranschen (”Kom och köp Bröderna Kringles goda kringlor och andra kakor och bakverk”). Om så är fallet, tycker jag att Christopher och du ska ta och baka pepparkakor tillsammans nu inför julen. Fast börja gärna med att baka lussebullar/lussekatter ihop redan nu i helgen, eftersom det är Lucia på söndag*

    • yay! vinkar ännu mer ihärdigt! 🙂
      Ja eld och vatten är fascinerande symboler då de innehåller både positiva och negativa egenskaper.
      Det är en bra parallell till religion.
      Åh, djinner är intressanta 🙂 Skrev om dem lite i mitt demoninlägg: https://missmagicgirl.wordpress.com/2011/01/14/demoner-genom-tiderna/
      Tack för din lilla bildscen! Den spelades upp utan problem på min inre filmduk 🙂
      Hahaha jag tänker också på kringla. Men så vet jag ju att christopher gillar att äta sådana också så det passar bra. 🙂
      Luciatåget vinkar till dig och Christopher vinkar tillbaka 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: