Magic besöker kyrkogården vid st. Pauls Chapel, NYC.

Förrförra fredagen berättade jag om den första hemsökta platsen jag besökte på min resa. Nu tänkte jag berätta om den andra: St. Pauls Chapels kyrkogård.

Ovan ser ni kyrkogården och kapellet. Jag skulle kunna skryta om hur jag tog den här bilden medan jag kämpade mot vädrets makter och störiga människor som gick i vägen men… så lågt skulle jag aldrig sjunka. 😉

Anledningen till att jag ville till just denna kyrkogård var för att den sägs vara hemsökt av ett huvudlöst spöke.
Detta spöke ska ha varit den engelska skådespelaren George Frederick Cooke. Han räknas som en av pionjärerna inom romantikens spelstil.
När George dog 1811 donerade han sitt huvud till vetenskapliga experiment. Underligt nog sägs hans skalle huvudsakligen ha använts i olika uppsättningar av Hamlet… Snacka om att George hade huvud för Shakespeare både under livet och efter…

Jag antar att mycket av denna legend har sin grund i all vidskepelse man hade omkring hur man borde begravas på rätt sätt. Att George hade donerat sitt huvud var en skrämmande idé för många. Så kan historien om det huvudlösa spöket ha fötts… (Om han nu inte verkligen är där vill säga…)
Det är tur att synen på donation av organ har utvecklats sedan dess.

Foto från Ground Zero som ligger intill.

Efter att ha utforskat kyrkogården gick vi vidare in i St. Pauls Chapel, vilket också var en upplevelse. Det är den äldsta bevarade kyrkobyggnaden på Manhattan. Den stod klar 1766. Kapellet har mirakulöst överlevt två stora katastrofer. Först den stora eldsvådan i New York 1776 då omkring 20 % av staden förstördes. Kapellet överlevde även 11 september attackerna 2001. Under tiden efter tragedin började folk lämna blommor, foton och gosedjur och annat vid staketet omkring St. Pauls kapell. Kapellet är nu en minnesplats för händelsen och har en utställning om den.

Jag hade inte insett att St Pauls kyrkogård låg så nära Ground Zero när jag läst om det på nätet innan. Det gör verkligen ont i en när man står där och tänker på vad som hände där för 11 år sedan. Den händelsen darrar fortfarande i luften när man är där och kommer alltid göra det.

Foto taget inne i kapellet.

Det är inte jag som klantar mig och inte håller kameran still. De intressanta ljusspåren finns på alla mina foton från kapellet. Det måste ha varit lite andar i farten…. ^^

Det var verkligen en stark upplevelse att besöka St. Paul.
Jag gillade verkligen kapellet och tyckte att det var väldigt vackert och stämningsfullt där inne. Trots att jag har en svaghet för murriga, mörka, mystiska salar så gillade jag verkligen att St. Pauls katedral var så ljus och glad. Jag tyckte om blandningen av ljusrosa och blått och den stilrena inredningen.
Eftersom det kändes som en sådan mäktig plats passade jag på att tända ett önskeljus.

Mitt önskeljus är det längst ner åt höger. 🙂

Vad tycker ni om st. Pauls Katedral?

17 svar

  1. Nice inlägg som vanligt 😀
    Gud, jag måste åka till såna här platser någon gång också, jag vill se allt det här med egna ögon 😛

  2. St. Pauls katedral var väldigt fin 🙂

  3. Såg du huvudlöse George, Miss Magic Girl? Eller förnam du hans närvaro på något vis?

    Vad som gör mig konfunderad är man hur i så fall pratar med – och etablerar ögonkontakt med – någon som saknar huvud? Har du någon teori om det, MMG?

    Jag finner det på något vis naturligare, i alla fall rimligare, att det är huvudet, där hjärnan är (eller i alla fall har funnits), som är huvudansvarigt för eventuella spökerier. Inte resten av kroppen. Dvs OM en död människa ska till att spöka, bör väl i första hand hennes huvud, hjärnans hemvist, vara involverat i dessa spökerier. Eller vad tycker du, MMG? Annars känns det som att spökerierna saknar mål och mening.

    För visst är det väl på det viset, MMG, att det finns ett mål och en mening med spökerier? Annars skulle väl spökena under spökseanserna inte kunna vara så duktiga på att söka upp och lyckas etablera kontakt med just de människor som deltar i seanserna?

    Frågan är hur spöken hittar fram till rätt seans (där just deras ännu levande anhöriga befinner sig). Har spökena månne ögon att se med (oavsett om huvudet sitter på plats eller inte)? Eller använder de kanske elektromagnetiska fältvariationer i stil med flyttfåglarna för att hamna på rätt plats?

    Detta med spöken är i sanning ett fascinerande ämne. Särskilt då kategorin huvudlösa spöken.

    En sak jag har grunnat på länge, och som du indirekt aktualiserar i ditt nya blogginlägg, MMG, är om spöken besöker gudstjänsterna i våra jordiska kyrkor? Här i Sverige fanns det, åtminstone förr, folk som trodde på att de döda firade julotta i våra kyrkor INNAN det var dags för den julotta som var avsedd för de levande.

    OM detta stämmer, är det väl tänkbart att det huvudlösa spöket George deltar i gudstjänsterna i St Paul’s Chapel. Fast i så fall tror jag inte att han deltar i psalmsången. Ty hur sjunger man, om man saknar huvud och talorgan?

    Men han kan kanske stampa takten till psalmsångsmusiken. Ifall han hör den, vill säga. Vilket dock inte är säkert, eftersom även öronen och hörselorganen hör huvudet till. 😉

    Till sist: Stort TACK för detta trevliga och vackra blogginlägg, Miss Magic Girl!

  4. Jag finner dina inlägg som synnerligen intressanta. Du är speciell 🙂 Jag vet inte, men du har vissa förmågor många saknar…. Keep up the good work!

  5. Vilken söt liten katedral!
    Men den behöver liten renovering ser jag…
    Lite mer högre till taket och kraftigare pelare. Mer grått. Eller nej… Mer sten! Större fönster!
    Och ehm… Damm! Spindelnät och mer damm!
    Och en röd matta!
    Perfekt!
    Nu behöver vi bara bygga ut stället med sisådär… 50x10m eller 30x100m på sidorna. Och ett stort torn i mitten. Lite värmeledningar så att stället blir varmt… Och lite alkemistiska saker… Och gamla böcker!
    Och en vänlig kult.
    Nu ska allting flyttas till högländerna eller holland!
    Nu. Perfekt!

  6. Åh, vad fina bilder från kyrkan!
    Det var fint av George att donera sitt huvud! Jag själv planerar att donera mitt kropp till vetenskapliga experiment eller medicinh högskolor. Tänkt det är bra att hjälpa till ännu in i döden. 🙂
    Aj, det var rart att tända ett ljus! Min mor går likadant oftast när vi besöker kyrkor utomlands. Det typ är något med stämningen att man måste göra så 🙂

    • Hej Maaretta!
      Tack! 🙂
      Ja, det vill jag också göra. Donera min kropp menar jag. Det känns som en mycket bra grej att göra.
      Jag gillar att tända önskeljus. Det är verkligen en speciell stämning.

  7. vill bara säga att dom där ljusstrecken inne i kapellet, är speglingar fr prismorna i lamporna 😉

  8. Intressanta ljusspår 🙂 Kan inte minnas att jag sett såna förut

  9. Måste ändå säga att om du fotar dessa bilder med en slutartid på 1/8 sekund så blir det tyvärr dessa effekter. Samt att du använt en Sony Ericsson w595 gör det inte bättre 😉 Se detta inte som en negativ kommentar utan som konstruktiv kritik. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: