De hemsökta grannhusen McLoughlin och Barclay.

Idag ska vi besöka två hemsökta grannhus i Oregon City nära Portland: McLoughlin huset och Barclay huset. Vi kommer stöta på mystiska skuggfigurer, underliga fotspår, oförklarligt skakande lampkristaller, rödhåriga killar och oväntade släkthistorier.
Visst låter det inbjudande? 😉 Låt oss stiga in i mysterierna som omger dessa hus!

Låt oss börja med McLoughlin huset (bilden ovan) för att det är coolast. 🙂
Huset har fått sitt namn efter Dr. John D. McLoughlin. Det var John som grundade Oregon City 1829 och är känd som ”the Father of Oregon”. Han gjorde stadsplanen och gav bort över 300 tomter till skolor, kyrkor, nybyggare och olika organisationer. John var mycket hängiven sin stad och jobbade där både som borgmästare, rättsläkare, vanlig läkare och fullmäktigeledamot. Han hade många järn i elden med andra ord!
Men trots allt John gjort för staden hade han det ändå svårt på grund av trångsynta personer som föraktade honom för att han var brittisk och dessutom katolik i en miljö där majoriteten var protestanter.
En mängd händelser ledde till att den amerikanska regeringen till sist tog tillbaka hans mark och John hittade få som ställde sig på hans sida. Detta var en stor sorg för John som han aldrig kom över.

På grund av Johns många motgångar teoretiserar många om att det är John som hemsöker McLoughlin huset. Men i så fall tog han lång tid på sig med att börja spöka för det märktes inte alls av någon paranormal aktivitet i huset förrän 120 år efter hans död.
Då blev en kvinna vid namn Nancy Wilson föreståndare för huset som var öppet för allmänheten. Hon trodde inte alls på spöken när hon först kom dit men ändrade snart uppfattning.
En dag när hon var uppe på övervåningen och städade kände hon en stark knackning på sin axel men ingen var där… (Spooky!)
Efter den händelsen skedde det bara mer och mer konstiga saker och flera andra som jobbade i huset vittnade om hur de sett en enorm mörk skugga i form av en stor man röra sig genom huset.
Folk i huset kände även oförklarliga dofter av bryggkaffe och tobak i matrummet.
Föremål i huset flyttade sig oförklarligt.
Vid ett tillfälle var en av guiderna ensam i huset och skulle låsa det. När hon gick in i ett av rummen upptäckte hon att kristallerna på en lampa svängde rejält fram och tillbaka medan de på lampskärmen bredvid var stilla. Detta trots att ingen varit i rummet!

Som om det inte vore nog med det jag redan berättat fanns det dessutom en barnsäng i huset som plötsligt kunde se ut som om någon sovit i den fast ingen gjort det. I alla fall ingen levande… 😮
En gungstol gungade av sig själv och fotsteg hördes från övervåningen fast ingen var där.
På årsdagen av Johns död, den tredje september, har folk vittnat om hur en strimma ljus lyser upp hans porträtt fast ingen sol har möjlighet att träffa tavlan.

Den paranormala aktiviteten i huset nådde sin höjdpunkt runt 1981 när det ordnades en utställning av gamla kvinnokläder i huset. Bland annat fanns där en bröllopsklänning från en av Johns vänner. Medan klänningen fanns i huset hände det underliga saker dagligen.
I slutet av 80-talet började aktiviteten bli mindre tydlig även om folk fortsatte att känna av en närvaro.

Nancy undrade mycket över varför det hade börjat hända så mycket underligt i huset just efter det att hon kommit dit. Det kunde inte bara vara slump tänkte hon och började därför göra släktforskning för att hitta en förklaring. Snart upptäckte hon att hon faktiskt hade en alldeles särskild koppling till John. Bland hennes förfäder fanns det en familj vid namn Wells som John lånade pengar till efter att mrs Wells blivit änka. Hon betalade aldrig tillbaka hela sin skuld.

Bredvid McLoughlin huset ligger ett annat hus som också fått ett spökligt rykte: Barclay huset med namn efter sin före detta ägare Dr. Forbes Barclay. Detta hus kan ni se på bilden ovan.
Barclay huset gör sitt bästa för att leva upp till sin granne på spökfronten men lyckas inte fullt lika bra. Det finns dock lite mystiska saker som hänt där.
Ett av husets spöken har fått namnet ”Uncle Sandy”. Han ska ha varit bror till Dr. Forbes Barclay och blivit sjöman.
Förr brukade huset ta emot övernattsgäster och flera av dem såg ”Uncle Sandy” stå bredvid sina sängar.
En liten rödhårig pojke har också synts till där så ofta och tydligt att besökare frågat vem han är.
Som ni säkert redan anar finns det ingen (i alla fall ingen mänsklig) rödhårig pojke där.

Vad tror ni om dessa spökhus?

Är det John som hemsöker McLoughlin huset eller är det någon annan?

Skulle ni ha vågat sova över i Barclay huset och löpa risk för att stöta på Uncle Sandy?

28 svar

  1. MIN TEORI: Den rödhårige pojken, kan inte det vara Tintin? Han kanske letar efter sin hund Milou?

    Om ovanstående visar sig stämma, ja då är det tänkbart att de andra spökfigurerna är någon eller några av följande figurer: a) den färgstarke kapten Haddock, b) de klantiga detektiverna Dupond och c) Dupont eller d) den egensinnige professor Kalkyl. Ett eventuellt kvinnligt spöke kan vara operadivan Bianca Castafiore.

    Allvarligt talat: När du skriver att folk som besökte huset ibland kunde känna ”oförklarliga dofter av bryggkaffe och tobak i matrummet”, så hör det till saken att just det fenomenet är möjligt att förklara såsom varande lukthallucinationer.

    Lukthallucinationer brukar i sin tur indikera att höger hjärnhalva tillåts komma till tals mer än vanligt, vilket i sin tur innebär, att då ökar chansen att uppfatta/uppleva närvaron av andeväsen. Och just spöken kan man ju räkna som en sorts andeväsen, i alla fall icke-fysiska väsen, som kan passera rakt genom väggar och andra fysiska/materiella hinder.

    Inte för inte brukar man kalla höger hjärnhalva för den religiösa hjärnhemisfären, just för att man när den hjärnhalvan är aktiv verkar ha lättare än vanligt att uppfatta närvaron av andliga väsen av olika slag.

    Till sist, MMG: Du lägger verkligen ned mycket arbete på att illustrera dina bloggartiklar med väl valda fotografier eller teckningar som tillför innehållet en extra förståelsedimension. Det är en grannlaga konst att både hitta och välja ut bra bilder att illustrera det skrivna med. Och jag vill att du ska veta, att den konsten behärskar du till fulländning. Helt klart är du konstnärligt högbegåvad!

    • Hej bbnews!
      Ha, ha älskar dina Tintin-teorier! Om det vore sant skulle jag åka till det huset direkt! Vill gärna umgås med Tintin-gänget! 😀
      Lukthallucination har du rätt i kan vara en bra förklaring på vissa av dofterna besökarna känt.
      Kan mycket väl bero på det.

      Tack så mycket för att du uppskattar mina bildval! Det gör mig verkligen glad att höra!
      Älskar att samla bilder. Har gjort det sen jag var liten. Bilder kan väcka så starka känslor och ge inspiration.
      Därför tänker jag alltid mycket noga på vilka bilder jag ska ha i inlägget för att de bidrar ju väldigt starkt till stämningen.
      Tack igen!

  2. Huh, kusligt inlägg. Nice 😀
    Jag skulle aldrig våga vara i närheten av de husen, särskilt inte ensam om natten o:
    Men på dagen kanske ^^

  3. Hu, jag gillar inte den sista bilden!

    Är det något särskillt med spökdoktorer eller?
    Jag skulle också varit sur om någon inte hade betalat klart sina skulder till mig, men jag skulle nog inte ha väntat så länge…

    Jag tycker synd om rödhåriga spöken, man säger ju att rödhåriga för otur med sig, att spöken för otur med sig. Tänk om man hette vessla i efternamn också!

    Ha det bra så länge!

    • Hej AnFallenAngel!
      Ah, jag tycker den är härligt läskig. (Men så gillar jag kusliga bilder också ^^)
      Ja, det känns lite väl småaktigt om den där skulden på pengar var anledningen till att han började spöka.
      Jag menar, ett spöke behöver väl ändå knappast pengar? Eller? 😛 Vem vet….

      Ha det bra du med! 🙂

  4. Due to the fact that the last picture that scared the shit out of me I liked this post! 🙂

  5. Spännande, det e just såna hus man vill besöka ju 😀 mycket intressant och bra läsning 😀

  6. Spökhus slutar aldrig att fascinera folk. En del grejer som händer är nog bara minnen som gör sig synliga, tror jag…

    Mest hemskt tycker jag själv att det är när man kommer in i ett sånt hus där människor lidit. Det är svårt.
    Det känns på en gång…. Ångest, gråt, död, mm, där det sitter
    hårt i väggarna.

    Jag vet ett par perfekta ställen här uppe om ni vill vara med om nåt dylikt! 🙂

    Mvh Jugge

    • hej Jörgen!
      Tror också på det där med minnen som blir synliga. Har något riktigt brutalt eller känslomässigt laddat hänt sätter det liksom sina spår…
      Man kan verkligen må dåligt på platser där hemska saker har hänt. Har känt av det själv på vissa platser. Luften är liksom tjock.

  7. Vilket sorglig berättelse om John. Skulle förstå helt om han var den som hemsökte. Jag hoppas det var han som hemsökte Mcloughen!
    Haha. Skulle lätt kunna sova över hos Barchlay. Skulle vara ett roli experiment!

    • Hej Maaretta!
      Jag vet. Han fick verkligen ett jobbigt öde. Hoppas att han fick frid…
      Vet inte om jag skulle våga sova över på Barchlay men jag skulle gärna besöka det dagtid. 🙂

  8. Jag älskar hemsökta hus, platser mm, för jag dras till dom som en magnet 😀
    Det första husets yttre fasad gör mej alldeles yr i bollen 😛
    Och det andra huset har olika färger på taket som ser misstänkt
    konstigt ut (kan vara jag som har fel på ögonen) ….

    Helt klart skulle jag vilja besöka det på dagtid men inte ensam :/

    Som vanligt skriver du med en sådan inlevelse att jag sveps med i dina berättelser 🙂

    Kramiz 🙂

    • Hej Elisabet !
      Ja, det är verkligen fascinerande med hemsökta platser.
      Att besöka något ställe på dagen vore mycket intressant. Helst ha med sig lite spöjägarutrustning också. 🙂

      Tack så mycket! Gör mig jätteglad att du tycker det! 🙂

      Kram!

  9. Hemsökta platser, spöken och allt annat du skriver är så intressant! Superkul att läsa fast jag skulle nog blivit galen ifall jag hade varit med om något. 😛
    Usch, jag hatar när jag hör spökhistorier om när spöken står och tittar på en när man ligger och sover. *ryser*
    Det känns som det är ett spöke i mitt hus. Mannen som bodde där innan flyttade inte, han dog och jag sover i hans gamla sovrum!

    • Hej Diana!
      Tack så jättemycket! 🙂
      Det är verkligen spännande så länge det inte blir för verkligt i ens egna liv. Har varit med om några oförklarliga saker själv och det gör en faktiskt lite galen när man börjar fundera…. *Magic slutar snabbt fundera*
      Oj! Tänk att sova i ett sådant rum! Hoppas att han som var där innan har fått frid.

  10. Man ska sova över i huset där det står en och tittar på en när man sover x) Är man beredd på det kan man titta tillbaka 😀 Typ tävla om vem som tittar längst 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: