Hexham-huvudenas förbannelse.

Här kommer ett riktigt läskigt inlägg! Jag rekommenderar att ni grabbar tag i närmaste hand eller nallebjörn innan ni läser vidare. I dag handlar det nämligen om de så kallade ”hexham heads”, ett par stenhuvuden som tycks ge skräck och olyckor till sina ägare.


Hexham-huvudena kan ses ovan. Visst ryser man bara av bilden av dem? *ryser*

Låt oss nu ta denna mystiska historia från början. Man kan säga att den började redan den 10 december 1904 när tidningen Hexham Courant skrev om en mystisk varg som terroriserade Allendale. Allendale är ett område i USA nära Hexham. Farmare i berättade om hur stora mängder får dödats. Man bedömde att fåren såg ut att ha dödats av en varg. Dessa attacker mot fåren ledde nästan till masshysteri. Fåren stängdes in om nätterna, lyktor stod tända och allmänheten varnades för att vara ute efter mörkrets inbrott. Vargen jagades utan någon framgång och rykten om att det var en varulv i farten började spridas. Något år senare avtog vargjakten och det var först 1972 den kom på tal igen i och med uppdykandet av två mystiska huvuden…

Bara tio minuter från Allendale hade familjen Robson sin trädgård. Deras barn gjorde en dag en spännande upptäckt när de rensade ogräs i trädgården. De hittade två stenhuvuden. Det ena liknade en döskalle. Den var gröngråaktig, otroligt tung och glittrade med kvartskristaller. Den hade lite manliga drag och fick därför smeknamnet ”Boy”. Det andra huvudet var mer feminint och kallades därför ”Girl” (härliga originella namn!). Girl hade stora ögon och håret var uppsatt i knut. Den förde tankarna till en häxa. Efter att skallarna tagits in i huset började familjen drabbas av märkliga händelser. Saker oförklarligt sönder, huvudena flyttade sig av sig själva, en madrass var plötsligt fylld med krossat glas och på platsen där huvudena hittats växte en konstig blomma upp. Ett mystisk ljussken syntes också där ibland.

Men detta räcker inte. Familjens granne Ellen Dodd och hennes dotter fick sent en kväll besök av en varelse. De beskrev den som hälften man och hälften varg. Varelsen var inte hotfull utan försvann genom dörren efter en stund. Kan uppgrävandet av huvudena ha väckt upp varulven som sades ha terroriserat området nästan 70 år tidigare? Huvudena lämnades över till Dr Anne Ross som själv hade flera stenhuvuden och som var expert på celtisk historia. Hon ville jämföra Hexman-huvudena med de hon hade i sin samling. Några nätter senare vaknade hon på natten och såg en enorm varelse som var hälften människa, hälften varg. Först försökte Anne avfärda sin upplevelse som en dröm men sedan sågs varelsen av både hennes man och dotter. Ytterligare några gånger såg hon varelsen. Anne beskrev att hon kände en ondskefull närvaro i hela huset och till sist kopplade hon ihop den med huvudena och lämnade dem vidare.

Hexham-huvudena passerade flera olika samlare men blev inte kvar hos någon av dem. Huvudena ingav sina ägare en obehaglig känsla. Även the British Museum hade hexman-huvudena utställda ett tag men tog bort dem efter att flera rapporter om kusliga händelser kom in. Var Hexham-huvudena är idag är oklart.

Något som gör historien ännu skummare (det trodde ni inte var möjligt, va?!) är att det senare har sagt att huvudena inte alls är något forntidsfynd utan att de tillverkats av den tidigare ägaren till Robsons hus. Han ska ha gjort dem som leksaker till sina barn som senare tappat dem i trädgården. (fy vilka creepy leksaker! Om jag fick något sådant skulle jag också ”tappa bort dem” i trädgården” Hu!) Men hur kan något som är gjort på ett så omystiskt sätt föra med sig en förbannelse? Hmm, något att fundera över… En teori är att konst gjord i mineraliska ämnen (som sten) kan lagra visuella bilder från de som skapat dem. Så kanske förmedlar huvudena tillverkarens bild av sin verklighet?

Hur som helst tycker jag att det är extremt kusligt spännande.

Vad tror ni om Hexham-huvudena?

26 svar

  1. Gud, vad spännande! Häftigt, men lite läskigt också.
    JUst det, de är verkligen påhittiga när det gäller namnen.

    Leksaker, säkert. Det tror jag inte. Kanske kan de ha tillverkats av den där förra ägaren, men jag tror att de skulle användas till någonting annat. Hmm….

    M.M

    • Hej M.M!
      Jo, det är en otrolig historia. Läskig och häftig! 🙂
      Jag har också svårt att tro det där med leksaker. Speciellt som de ser så kusliga ut. Om det nu var husets förra ägare som gjorde dem undrar man om han hade någon dold agenda med dem. Borde försöka forska fram något om honom…

      • fy do där huvudena var ju riktigt hemska.
        stackars barn fick dom som ”leksaker”

        oj himlar vad kort min kommentar blev 😀

      • Hej Hum, hum, Hum!
        Ja, de är riktigt läskiga! 😮

  2. Hej gumman! Det var längesen. Hur är det med dig?
    Alltid lika roligt att läsa dina inlägg. Nu har jag en hel del att läsa ikapp.
    Läskiga huvuden. *ryser*

    • Hej Mickan!
      Kul att höra av dig igen! 🙂 Jo, då det är bra med mig. Har just bekämpat en förkylning men nu så är jag frisk igen! Yay! ^_^
      Tack så mycket! Roligt att du gillar mina inlägg! 🙂 Ja, huvudena kan verkligen ge en mardrömmar… *ryser också* 🙂

  3. gud vad creepy det kändes med dom här skallarna, men ändå så kan man ju inte låta bli att vara nyfiken. blir så himla fascinerad av sånt här samtidigt som jag tycker det är grymt läskigt och obehagligt! 🙂

    • Hej Josse!
      Ja, det är en sån fascinerande historia så man blir helt indragen i den fast den är kuslig. Men man (i alla fall jag) blir väldigt indragen i den här typen av kusligheter. Det är spännande och fantasieggande. 🙂

  4. Jag skulle nästan vilja ha dom… Vore kul att konversera med en man-varg ^^

    • Hej Alice!
      Ha, ha om stenhuvudena kommer i min ägo kommer jag på en gång ge dom (läs: slänga ifrån mig dem) till dig så fort som möjligt!
      Tycker att de är spännande men också väldigt läskiga. Men du får gärna intervjua vargmannen åt mig! 🙂

      • Höhö, ja jag får ta och göra en ordentlig intervju med man-vargen (Ja, jag tänker envisas med att säga man-varg ^^)

      • Hej Alice!
        Ha, ha när du har gjort intervjun, kan jag få ensamrätt på att publicera den här i bloggen? 🙂 Jag kan utföra någon magi åt dig gengäld. 😉
        Envisas du med att säga man-vargen. Man ska hålla kvar i sina favoritord och sprida dem i världen! ^__^

      • Ja, såklart, om du kastar huvudena till mig så kastar jag en intervju till dig! XD

      • Hej igen Alice!
        Ha, ha det låter bra! It´s a deal! 😉 Då gäller det bara för mig att få tag i huvudena…

      • Ja, det var ju det också. xD

  5. Tycker att det lät rysligt spännande 😀
    Undrar vem som har dem idag eller om de blivit nedgrävda igen kanske?

    • Hej Natson!
      Ja, det undrar jag också. Det är ändå ovanligt när saker försvinner spårlöst sådär. Men vargmannen kanske hittade dem och tog dem tillbaka? 🙂

  6. Väldigt intressant läsning, och jag får allt lite rysningar jag också o.O
    Det var ett tag sen, men det var jag som skickade bilden med de underliga orberna. Jag vet inte riktigt om du fick mitt svar, för min mail krånglar ibland, men för min del får du gärna lägga upp bilden på bloggen 😉
    /Sara

    • Hej Sara!
      Tack så mycket! Ja, det är rysligt spännande historia! 🙂
      Just det. Din bild! Vad bra. Då kommer jag visa upp den i något inlägg framöver! 🙂 Tyckte att den var superhäftig!

  7. Hejsvej!! Usch vad obehagligt men väldigt intressant läsning!! Jättespännande att läsa om sånt som man aldrig hört något själv om också, man får veta om så mycket genom att hoppa in på din sida:)! Håller verkligen med dig om att också tappat bort ”huvudena” om man själv fått dom som leksaker! Huh vilka hemska leksaker att få. Gillar historier om varulvar också, såg själv The Wolfman, En amerikansk varulv i London och Bad moon nu förra veckan, hade en varulvsspree hihi (märkligt nu när du skrivit om det precis:S)!! Iallafall ha de bra kramar!

  8. Och krya på dig förresten också, såg att du både var förkyld och att dina tappar smält men ”have faith” dom kommer garanterat nästa år igen;)

    • Hej Lollo!
      Tack! Jag mår faktiskt mycket bättre idag. Lite hosta men är lugnt på bättringsvägen. ^_^ Ja, jag ska ha faith! Ha, ha 😀
      Det sägs ju att istapparna kommer till en bara ens tro är tillräckligt stark! 🙂 Eller vänta…. var det tomten? ^_^;;
      Vad det gäller inlägget så håller jag med om att det är obehagligt men spännande. Det är en sån där okänd men väldigt spännande historia.
      Önskar att det fanns ännu mer fakta om den. De är nog de absolut värsta leksaker jag skulle kunna tänka mig att få! Förstår inte hur någon skulle kunna tillverka dem som det. Barnen: Vi vill ha nallebjörnar! Pappan: Nä, jag har något mycket bättre! *Räcker stolt fram huvudena i sten* Snacka om present-fail! 🙂 Kul att du är inne på varulvar. Funderade precis på att skriva ett inlägg om enbart varulvar. Kanske borde göra slag i saken och göra det nu? 🙂

  9. Otroligt coolt!!

    Vill as mycke ha dom och se denna varelse själv, om den inte gick till anfall eller något så kanske den inte var ond utan bara uppfattades som de för att den av så läskig, människan har alltid varit rädd för det den inte vet något om 😀

    • Hej Sebastian!
      Oj, jag vet ändå inte om jag skulle våga ha dem. Fast det är klart att du kan ha rätt i att vargmannen inte alls behöver vara ond. 🙂
      Om du lyckas komma över huvudena på något sätt en dag så får du avlägga en rapport om vargmannen är ond eller god. 🙂

  10. Hmm… Det e sant, folk blir ofta rädda om de ser saker som de inte är vana vid… AWSOME VARELSE!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: