Sjöjungfrur och liknande vattenväsen.

Idag vänder vi blickarna mot havets mysterier och de mytomspunna sjöjungfrurna. De sades leva nere i dolda riken i havet. Ibland kom de upp till ytan och lockade sjömän med sin sång. Vilket kunde leda till sjömännens död.

Sjöjungfruliknande väsen går att hitta i alla västerländska länder. Även i öst kan man hitta motsvarigheter till sjöjungfrur.
De förekom oftast i folktro bland sjömän.
I Sverige motsvaras sjöjungfrur av sjörået. Sjörået regerade över sjöar och sades ha ihålig rygg och långt hår (för att dölja sin rygg?) som hon gillade att sitta och kamma. Om man såg sjörået hänga tvätt på en holme så kunde man bereda sig på dåligt väder. Genom att muta sjöjungfrun med lite av sin matsäck kunde man få god fiskelycka.
I gammal grekisk mytologi hittar man de så kallade ”sirenerna”. De liknar sjöjungfrur på många sätt och leder också sjömän i fördärvet med sin sång. Man brukar ofta förknippa sirenerna och sjöjungfrurna med varandra trots att de ser ganska olika ut. Sirenerna var hälften kvinna hälften fågel.
…När jag hör ”siren” börjar jag på en gång tänka på denhär braiga låten av bandet Sirenia.

Sjöjungfrur sades råda över vattnets krafter. I allmänhet sägs de ha varit otroligt vackra. Deras sång var förtrollande och fick sjömän att styra sina skepp ur kurs, på grund eller så hoppade sjömännen i vattnet för att följa den fantastiska sången och drunknade. (De tycks inte ha varit vidare smarta de där sjömännen.)
Om sjöjungfrurna medvetet var onda varierar från legend till legend. Enligt vissa dränkte de männen av ondska medan de i andra legender ville sjömännen väl. De var bara lite klumpiga. Till exempel kunde de råka dränka sjömännen när de egentligen skulle räddas ur vattnet. Eller ta med dem hem till sitt sjörike utan att tänka på att männen inte kunde andas under vatten. (Snacka om att ta tanklöshet till nya höjder! Sjöjungfrun bara ”Oops” liksom.) ^_^;;
Sjöfolk sades ha magiska krafter som att förutspå framtiden och annat. Om man hjälpte en sjöjungfru återgäldade de en ibland genom att uppfylla ens önskningar eller ge en magiska krafter.

Sjöjungfrurna hade en svaghet för människomän, som var mycket vackrare än männen under havet.
I irländsk folktro kallas sjöjungfrur för Merrow. De sades att deras män nere i havet hade gröna tänder, hår och hud. Därför använde Merrows sig av speciella röda fjädermattor eller andra föremål som kunde omvandla dem till människor. Så de kunde träffa män på land och gifta sig. Men om en Merrow skulle råka förlora sin magiska matta var hon dömd att förbli människa för evigt och kunde aldrig återvända till havet. (Stackars!) I vissa historier är det så hemskt att män med flit stal deras mattor för att tvinga dem att stanna på land. (Taskigt!).

Det finns mängder av historier om sjöjungfrur som fått barn med människor. (Här har de praktiskt nog ben när de befinner sig på land. Även utan magiska föremåls hjälp). Enligt irländsk folktro blev deras barn goda fiskare eller fick extremt stark röd färg på håret. I sämre fall kunde de inte prata eller plågades av att höra havets vågslag i huvudet och därigenom få sömnproblem.
Det finns även historier om människokvinnor som gift sig med havsmän och levde med dem i havet. Men om kvinnorna ville hälsa på sina familjer på land var de tvungna att vara försiktiga. De fick inte stanna för länge eller gå till kyrkan. Om de gjorde något av detta kunde de inte återvända till havet.

I brittisk folktro betraktades sjöjungfrur som ett dåligt omen. Man trodde att de antingen kunde förutse olyckor eller möjligen att de förde olycka med sig. Även i stora delar av resten av Europa sägs de sprida otur. Sjöjungfrur associeras med naturens destruktiva krafter.
De regerar över vattnet och symboliserar vattnets dualitet. Vatten kan både ge och uppehålla liv. Samtidigt kan det vara farligt och dränka oss. Sjöjungfrun står därigenom både för död och odödlighet. De lockar oss (tja, sjömän i alla fall) till en okänd och för människor farlig värld vilket kräver förändring och anpassning. Fruktan för sjöjungfrur kan ses som en metafor för fruktan att dyka ner i vårt eget undermedvetnas djup och lära oss nya saker om oss själva.
Att drömma om en sjöjungfru eller havsgud står för länken mellan vårt undermedvetna och medvetna. Alternativt för kärlek till en överidealiserad bild av kvinnlighet / manlighet som inte finns i verkligheten.

Om ni hör en förunderligt vacker sång träda fram genom dimman och vågornas brus, följ den inte! Eller kanske snarare, följ den på egen risk!

Vad tycker ni om sjöjungfrur?